Vad är samsjuklighet – och varför misslyckas vården så ofta?

Samsjuklighet är ett av de mest centrala begreppen inom modern beroendevård och psykiatri – men också ett av de mest missförstådda. Den här artikeln går igenom vad samsjuklighet egentligen är, vad forskningen säger om hur vanligt det är, och varför vården så ofta misslyckas med att möta människor där flera diagnoser samspelar.

Vad menas med samsjuklighet?

Samsjuklighet, eller komorbiditet, innebär att en person samtidigt har två eller fler diagnoser. Begreppet används brett inom medicin – men inom psykiatri och beroendevård syftar det oftast på kombinationen substansberoende och en psykiatrisk diagnos.

Det kan handla om alkoholberoende kombinerat med depression. Cannabisberoende och ångestsyndrom. Opioidberoende och PTSD. ADHD och spelberoende. Autism och självskadebeteende. Listan är lång – och kombinationerna formar bemötandet på olika sätt.

Hur vanligt är samsjuklighet?

Forskningsläget är entydigt: samsjuklighet är regel snarare än undantag inom de verksamheter som möter personer med beroende eller svår psykisk ohälsa.

• Cirka hälften av alla med substansberoende har också en psykiatrisk diagnos
• En majoritet av personer med svår psykisk sjukdom har samtidigt riskbruk, missbruk eller beroende
• Bland personer med ADHD är risken för substansberoende flera gånger förhöjd jämfört med befolkningen i övrigt
• Cirka 30–50 procent av personer i LARO-behandling har samtidig PTSD

Sambandet är dubbelriktat. Psykisk ohälsa ökar risken för beroende, eftersom substanser ofta används som självmedicinering. Och beroende ökar i sin tur risken för psykisk ohälsa, både genom direkt påverkan på hjärnan och genom de sociala konsekvenser som följer.

"Det som ser ut som ovilja är ofta oförmåga. Det som ser ut som motstånd är ofta skydd. När vi förstår funktionen bakom beteendet förändras hela bemötandet."

Varför misslyckas vården så ofta?

Trots att kunskapen om samsjuklighet funnits i decennier brister det fortfarande i vårdens förmåga att möta målgruppen. Det handlar inte främst om brist på kompetens hos enskilda medarbetare – utan om strukturella hinder.

Huvudmannaskapets uppdelning

Den svenska vården är uppdelad mellan region (psykiatri, beroendevård) och kommun (socialtjänst, boende, sysselsättning). När en person har behov i båda systemen samtidigt – vilket personer med samsjuklighet nästan alltid har – riskerar insatserna att bli fragmenterade. Beroendevården hänvisar till psykiatrin. Psykiatrin hänvisar till beroendevården. Socialtjänsten väntar på att rätt instans ska ta över.

Kompetensgapet

Beroendevården är ofta välutbildad i substansberoende men har mindre erfarenhet av neuropsykiatri och svår psykisk sjukdom. Allmänpsykiatrin har omvänd profil. Den som faller mellan stolarna är personen som behöver båda.

Sekvensiell behandling

Ett vanligt och problematiskt mönster är att personen får höra: "Bli först nykter, sen kan vi behandla din ADHD." Eller: "När din depression är stabil kan vi börja arbeta med ditt missbruk." Forskningen är tydlig: integrerad samtidig behandling är nästan alltid effektivare än sekvensiell.

Samsjuklighetsutredningen och vägen framåt

Den svenska Samsjuklighetsutredningen (SOU 2021:93) lade fram förslag om en sammanhållen vård där en huvudman tar ansvar för hela vårdkedjan. Förslaget har sedan dess utretts vidare och steg har tagits mot implementering – men det praktiska arbetet i fältet behöver inte vänta på lagstiftning.

Det går att bygga fungerande samverkan redan idag genom:

• Gemensamma utbildningar där personal från olika huvudmän möts kring samma fall
• Strukturerad samverkan kring enskilda individer med tydliga roller
• Vård- och stödsamordning som metod för att hålla ihop insatser över tid
• Lågaffektivt bemötande som gemensam grund i hela vårdkedjan

Vad innebär samsjuklighet praktiskt för dig som möter målgruppen?

Oavsett om du arbetar inom HVB, LSS, socialtjänst, beroendevård, psykiatri eller skola – om du möter personer i utanförskap är sannolikheten hög att samsjuklighet är en del av bilden. Det innebär att du behöver:

1. Se hela människan, inte bara den diagnos som är aktuell i ditt system
2. Förstå funktionen bakom beteenden istället för att tolka dem som motstånd eller ovilja
3. Bygga relationer över tid – samsjuklighet hanteras inte i en akut insats
4. Samverka aktivt med andra huvudmän och låta personens behov styra, inte organisationsgränserna
5. Ta hand om dig själv – arbete med komplexa behov kräver hållbarhet i yrkesrollen

Vanliga frågor om samsjuklighet

Vad är skillnaden mellan samsjuklighet och dubbeldiagnos?

Begreppen används ofta synonymt, men "dubbeldiagnos" är ett äldre uttryck som specifikt syftar på kombinationen psykisk sjukdom och beroende. "Samsjuklighet" är ett bredare begrepp som omfattar alla kombinationer av två eller fler diagnoser.

Behandlas samsjuklighet annorlunda än enskilda diagnoser?

Ja. Forskningen visar att integrerad samtidig behandling där båda diagnoserna adresseras parallellt är mer effektiv än att behandla dem var för sig. Detta kräver dock kompetens och organisering som inte alltid finns på plats.

Hur lär jag mig mer?

Mitt företag erbjuder föreläsning, uppdragsutbildning och handledning inom samsjuklighet. Lyssna också på Hisspodden – avsnittet med Anders Printz handlar specifikt om hur vi bygger fungerande samverkan i praktiken.

Vidare läsning

• Lågaffektivt bemötande: en introduktion för chefer
• Föreläsning: Samsjuklighet i praktiken
• NPF genom hela livet – föreläsning
• SOU 2021:93 – Samsjuklighetsutredningen